www.happygunhild.se

Nu känner jag mig som Ernst, utropade jag när jag äntligen fick se resultatet av flera timmars grävning. Hur den mörka jorden slöt sig om kryddorna. Hur basilikans grönska bröt mot det bleka faluröda timret.  Jag kände för att komma med nåt poetiskt citat, men nöjde mig  med att bara titta. Det är helt ok att jag känner mig som 100 år idag. En dags grävning har sitt pris för en stackars webbkropp men oj vad det är värt det.

Det är så skönt att påta runt i sin egen takt. Jag är ingen projekt-Allan utan en som tar en sak i taget i lite långsammare tempo. Jag tycker det är helt ok, och skönt. Det tycker också min medhjälpare och kartläsare som svassar efter mig var jag går..

I helgen ska det bli ordning på torpet. Min kryddträdgård ska beredas och planteras, så nu är det spadarna, plantorna och vattenkannan fram. Igår slog jag till på några kryddpåsar med blommor som jag tror passar fint i min bondträdgård, solrosor framför brygghuset, och sommarflox och riddarsporre i någon annan rabatt, vad tror ni, blir det bra?

En röd ros lyste upp onsdagen. Den låg i bilen tvärs över växellådan när jag
hoppade in på passagerarsätet. Småstressad och med ICA-kassen under armen .
Han som satt vid ratten är bra rar.

Tänk att någon gång bo i en gammal skola som denna. Höga fönster, högt i tak, stora salar, utrymmen som ger möjligheter. När jag går förbi här så drar fantasin igång och jag ser en massa spännande saker framför mig. Man vet aldrig, en vacker dag kanske det blir av. Här gick min pappa faktiskt i skolan för många år sedan. Visst är den tjusig?

Perfekt! Säger vi ibland och menar att vi tycker nåt blir bra. Hon har det perfekt hemma, kan det också låta när vi pratar om nån med tusen järn i elden och ett hem som skiner. Att vi förundrat och lite avundsjukt säger så beror enbart på att vi inte har hela bilden. Vad lurar bakom fasaden? Ett litet sammanbrott kanske? Perfekt finns inte. Faktum är att perfekt är löjligt omodernt. Däremot finns good enough och må bra.

Mitt recept är att fokusera på det som fungerar, drömma lite och långsamt gå mot det som väcker energin. Jag kanske har ett hus som inte riktigt är färdigt och fixat, men jag har en snygg rabatt full av tulpaner och scilla. Det är lätt hänt att titta åt fel håll och att stanna där eller hur? Men det är lika lätt att göra tvärtom.

Det är ingen lek att renovera från grunden. Tur då att det är frivilligt, och att en del är så tokiga att de ger sig på det.

De finns lite varstans, de där butikerna. Och man funderar alltid på hur de överlever.
Damiga dressar i täta material dominerar skyltfönstret. Tantbutiker helt enkelt.
(Förlåt alla rara tanter, ni måste ju också handla fina saker.)

Jag har i alla fall insett att tantbutikerna lockar fram tvångstankar hos mig. Varje gång jag passerar ett sånt skyltfönster ropar en inre röst: om du var tvungen, absolut tvungen att ha på dig nån av klädesplaggen i fönstret vilket skulle du ta då? Och så letar jag blixtsnabbt på det mest neutrala jag kan hitta. Ha ha! Knasigt jag vet.

(nej mamma det är inte tantigt med hatt, men det är ändå den mest damiga bild jag har

Vinbär hör en trädgård till. I alla fall en gammal bondträdgård som är lite vildvuxen och härlig. Jag är så glad för mina äppelträd, syrenhäcken, hallonsnåren, körsbärsträden (eller är det klarbär?), rabarbern och de svarta vinbärsbuskarna (som skulle behöva en rejäl ansning) men om jag fick önska nåt litet mer, så skulle det vara en buske röda vinbär. De är så vackra där uppe på tårtan, syrliga i filen och snygga att titta på. Möjligen skulle en krusbärsbuske få plats också Och sen ska man givetvis ta hand om alltihop, jag vet. Men nu drömmer vi, ok?